| |
Det här är Montessori
Maria Montessori (1870-1952)
var Italiens första kvinnliga läkare.
I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med utvecklingsstörda
barn och hon blev snart övertygad om att barnens problem var
av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras tillstånd
kunde förbättras med intellektuell stimulans.
Hon utvecklade efter hand pedagogiska metoder för att hjälpa
barnen och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella
och känslomassiga utveckling var häpnadsväckande.
Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också
skulle kunna tillämpas lika väl på helt friska barn.
Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling.
Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna
behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på
en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers
betydelse.
Ta vara på barnens känsliga perioder
Maria Montessori visste vad varje förälder vet- nämligen
att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje
och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och
precis som föräldrar världen över märkte
hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad.
Dessutom observerade hon, att intresseförändringar följer
ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från
de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära
sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik,
rymden osv.
Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt
mottagliga av olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla
i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade "känsliga"
eller "sensitiva" perioder.
Frihet att välja
Hon upptäckte
-att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium
går lättare.
-att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete
genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för
att söka kunskap.
-att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera
sig på en intressant uppgift.
-att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen
om och om igen. Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess
skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas
till harmoniska och självständiga vuxna.
Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört
i egen takt.
Montessorimaterial- en god hjälp i inlärningen....
För att kunna möte barns behov av aktivitet och motorik
utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier
och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i
pedagogiken, men det är till god hjälp.
I ett Montessorirum finns material både för praktiska,
intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån
skokräm och putstrasor till sinnrikt material, som tränar
logiskt, matematiskt tänkande. Material, som övar upp
skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men
också saker, som låter barnen träna syn, hörsel,
lukt, smak och känsel.
Montessoris idé om inlärning handlar om att gå
från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet
t ex ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer.
När ett barn väl har förstått ett moment, är
det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på
abstrakt väg.
Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar
små barn sensoriskt med det. Sedan använder äldre
barn samma material för intellektuell förståelse.
De flesta material är självrättande. Barnen får
uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats
med en uppgift.
...och en god hjälp i uppfostran.
Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar.
Allt material har sin särskilda plats i rummet. Den, som använt
ett material, har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer
på plats igen.
Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett
visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på
sin tur eller komma överens om att samarbeta.
"Hjälp mig att göra det själv."
Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att
ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver
hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen
måste var och en klara på egen hand.
I en Montessorigrupp är lärarens uppgift därför
inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera
barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att
ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse.
Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion
och nya frågeställningar. Visar var kunskap finns att
hämta och visar hur materialet skall användas för
att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för
barnet att arbeta självständigt med sin uppgift.
All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.
Montessoriförskolan - en spännande och stimulerande
miljö.
Kommer du på besök till en montessoriförskola, kan
du knappast låta bli att fascineras av den aktivitet, som
råder.
Här finner du barn mellan 3 och 7 år, som bakar, putsar
skor, dukar bord eller ägnar sig åt andra praktiska sysselsättningar.
Men här träffar du också barn, som med hjälp
av räknestavar eller pärlmaterial sätter sig in i
matematikens grunder. Kanske förvånar det dig, att en
3-åring med största koncentration lägger pussel
med världsdelarna. Eller att en 4-åring med största
iver tränar sig att skriva. Kanske tycker du att det är
lite konstigt, att en 5-åring pratar om cirklar och olika
sorters trianglar.
I fritt skapande får barnen utlopp för sin fantasi.
Genom att inte i tid och otid hjälpa barnen, utan i stället
låta dem fritt experimentera, pröva sig fram och öva
sig inom olika områden, har man undanröjt de hinder,
som vi vuxna normalt ställer i vägen för barnens
naturliga utveckling.
Så vad du ser i Montessoriförskolan är helt enkelt
prov på vad som händer, när man i rätt miljö
och med rätt stimulans tar vara på barnens inneboende
resurser. Du ser prov på att barn både vill och kan
betydligt mer än vi vuxna tror.
Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende.
Besöker du en montessoriklass i grundskolan, möter du
en miljö utan kateder och traditionella skolbänkar. I
stället finner du elever, som arbetar ensamma eller i grupp
vid bord eller på golvet. Det finns rikligt med arbetsmaterial
på hyllor längs väggarna.
Precis som i förskolan väljer varje elev själv sin
sysselsättning. Friheten att få handla självständigt
innebär att eleverna ägnar sig åt sina uppgifter
så länge de önskar. De kan koncentrera sig på
ett ämne en hel dag. Men friheten ställer också
krav på att barnen tar del av ansvaret att täcka in alla
ämnesområden på terminens kursplan. Det innebär
krav på planering och utvärdering.
Friheten förutsätter också att de tar hänsyn
till kamraterna i sin omgivning.
MontessoriTidningen nr 5-95
|
Montessoriförbundet
Kungsgatan 69, 112 27 Stockholm | Telefon: 08-653 92 86 | Fax:
08-654 40 25
Email: info@montessoriforbundet.a.se
| Hemsida: www.montessoriforbundet.a.se
|
|